Det är så himla fascinerande att titta på människor i rörelse, människor man inte känner eller ens vet vem de är. Det händer allt som oftast att Martin får knuffa till mig lite i sidan, eller viska lite tyst till mig om vi sitter på restaurang eller på ett fik "eh du, nu har du tittat lite väl länge" och jag kommer på mig själv med att ha fastnat med blicken på en familj eller någon som arbetar. Hoppas inte de tar illa upp, jag tycker bara att det är så härligt att se hur olika vi är.
Jag har den turen att i båda mina jobb få träffa människor. På mitt ena jobb har vi stamkunder, kunder som kommer ibland & kunder som bara är på genomresa. Jag har lagt märke till att vissa saker gör väldigt många av oss, antagligen utan att tänka. När många går in i en affär för att handla sin dagstidning, oavsett ålder & kön, så av någon anledning tas inte den yttersta tidningen på hyllan. Varför? Står det mindre nyheter i den? Eller är det bara så att den just står ytterst?
Skulle en sida dessutom råka vara vikt så får den stå kvar ett tag till.
Det är fascinerande att se hur många som av någon anledning gör det valet. Jag själv gör också det valet, ganska ofta iallafall.
Men jag vet egentligen inte varför.
Så idag kom det in en kund & tog första bästa tidning, som hade varit den yttersta i bunten & blivit ordentligt blöt & sedan torkat så att framsidan skrynklat ihop sig rejält. Utan att han visste om det så gav han mig ett leende & fick mig att fundera på varför jag gör som jag gör & lämnar den yttersta tidningen :)
Imorgon ska vi till Ikea & jag får chansen att titta på ännu fler knasiga saker vi människor har för oss. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar